Spontana känslor som att jag är en dålig häst ägare som inte hinner med honom och att jag sviker honom som vän kommer ständigt tillbaka. Men beslutet är taget och grundar sig på att jag vill hästens bästa. Vill att han ska få det som han behöver och då beslutet togs så kunde jag inte det. Kanske därför de känns som ett ännu hårdare slag när man fullföljer det, utan att den andra planen gick vägen.
Så just nu är de tufft och jag undrar just nu vad jag gjort mot både mej själv och min älskade ponny!
Du finns alltid kvar i mitt hjärta och ja ska komma och hälsa på dej när du blivit hemma stadg i de nys stallet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar