Oförståeligt för mig!

Då var Januari slut och Februari redan här. Uscha vad tiden går fort. Hinner inte med det jag vill och inte heller det jag måste!
De drar ihop sig riktigt ordentligt till Sälen iaf, få ett förhoppningsvis skönt och roligt avbrott i vardagen.

Men det var en sak jag låg och grubblade på igår kväll och i bilen till jobbet idag. Jag jobbar ju i handikappomsorgen som personligassistent och ibland när man är ute på saker så får jag ser situationer som för mig hade varit helt oacceptabla. Som för mig är omöjligt att förstå.

Jag är på ett ställe med min brukare, typ daglig verksamhet fast ändå inte. Dit kommer det mycket vuxna boende på gruppbostad. Och vid flertalet tillfällen har jag stött på de som inte har något språk eller väldigt lite och jag då har sett att de använder sig av lite tecken.
 Men det som uppstår i alla dessa situationer är att personalen som är med kan oftast inte ett enda tecken. Vilket är helt otroligt. Personalen på verksamheten frågar boendepersonalen hur man tecknar vissa saker som färger eller liknande enkla tecken men får alltid till svar, vi vet inte, Vi kan inte. Ska man inte kunna detta om man jobbar på gruppbostad? I så fall skulle ju alla dessa personer med teckenbehov ha egna boenden med utbildad personal. De kan ju inte ens uttrycka sig om någonting när INGEN på boendet förstår dem, Det är för mig ofattbart. Att det inte kan finnas personal som får utbildning i tecken som stöd. Det är det minsta man kan begära tycker jag. Alla har rätt till ett språk och kunna uttrycka sig. Det är för mig de boendes rättighet att kunna bli förstådda.
 Detta gör mig väldigt upprörd och framförallt ledsen när jag ser det.
 Sist vi va där hjälpte jag dem på traven med en färg och killen som använde tecken släppte inte blicken från mej på säger 10-15 min. Han såg att jag kunde någonting på hans språk och det gjorde mej ledsen i själen, Gjorde riktigt ont att inse att han  förmodligen inte kan göra sig förstådd på sitt boende.

Sedan kan jag med fatta att det inte går att hitta fullt teckenspråkig personal till alla boenden med dessa behov, Men att ge utbildningen då i tecken som stöd är de minsta man kan begära och det räcker oftast ganska långt så länge de inte är helt döva, vilket inte är särskillt ofta.

Men jag kanske överreagerar på detta? vad tycker ni andra?